Ingor from Sweden

Vi blev upplockade av en skojsig man på flygplatsen som skulle skjutsa oss till vår lägenhet. Under bilfärden berättade han små anekdoter om allt ifrån små hus till överpris ("Those are made for the leprecauns") till det irlänsdka vädret och förhållandet till England ("And when it rains here we always hope the weather will be worse when it reaches England. We even use huge fans to blow the bad weather to Britain. Not that we don't like them but..."). Lägenheten visade sig vara betydligt frächare än förväntat, men vi upptäckte snart små egenheter som verkar höra de keltiska länderna till, som handfat med en kran för varmvatten och en för kallvatten där strålarna aldrig möts. Alltså, varför?
Resten av dagen gick åt till att turista lite, så vi gick till National Museum of Ireland, Archeology. Det var på vägen dit vi på allvar började känna oss som blåsta svenska fördomar personifierade. Vi visste att vi var på rätt gata, men kunde inte hitta muséet någonstans, så vi frågade en polis om vägen. "You can almost reach out and touch it" sade han och pekade ut muséet, som låg mindre än tio meter från platsen vi stod. Väl inne stod vi och förundrades över hur vikinga-aktiga föremålen i en monter såg ut. När vi tittade upp såg vi att det ovanför montern satt en stor skylt med texten "Viking Ireland". Kanske inte så konstigt i alla fall då...