Dumburken och jag

När man är hemma och är sjuk ökar ju som bekant behovet av dräglig dagstv. Upprörande nog är det irländska tv-utbudet om möjligt ännu sämre än det svenska vid den här tiden på dygnet. Dels så går det nån brittisk sjukhusserie, som verkade lovande i och med den snygga vinjetten, men det visade sig vara som Cityakuten fast tråkigare. Sen så har vi teckat på iriska och så Ireland am, ett morgonprogram som verkar ha så lite upplägg att de sänder smygtittar från kvällens beiga brittiska såpor, med diskussion!
Tv på en vardagsförmiddag skulle förmodligen inte vara lika sövande om vi i våra lägenheter hade haft BBC precis som resten av ön. RTE köper i och för sig in en del BBC-program, som den trista sjukhusserien, men godbitar som Morden i Midsomer och The Tudors behåller de för sig själva. Jag vet inte vad det beror på, antingen vill BBC inte sälja dem till RTE, eller så vill RTE inte köpa dem. Hur det än är så är det fel. Om BBC inte vill sälja så är de giriga och om RTE inte vill köpa så är de hycklare, för de är så stolta över allt irländskt, så de borde försöka uppmuntra folket att kolla på de irländska kanalerna, och The Tudors är ju i princip irländskt, för det är inspelat här och har massa irländska skådespelare. Och seriöst, jag är förkyld, jag behöver lite renässanssex!

Ingor from Sweden

Vi blev upplockade av en skojsig man på flygplatsen som skulle skjutsa oss till vår lägenhet. Under bilfärden berättade han små anekdoter om allt ifrån små hus till överpris ("Those are made for the leprecauns") till det irlänsdka vädret och förhållandet till England ("And when it rains here we always hope the weather will be worse when it reaches England. We even use huge fans to blow the bad weather to Britain. Not that we don't like them but..."). Lägenheten visade sig vara betydligt frächare än förväntat, men vi upptäckte snart små egenheter som verkar höra de keltiska länderna till, som handfat med en kran för varmvatten och en för kallvatten där strålarna aldrig möts. Alltså, varför?
Resten av dagen gick åt till att turista lite, så vi gick till National Museum of Ireland, Archeology. Det var på vägen dit vi på allvar började känna oss som blåsta svenska fördomar personifierade. Vi visste att vi var på rätt gata, men kunde inte hitta muséet någonstans, så vi frågade en polis om vägen. "You can almost reach out and touch it" sade han och pekade ut muséet, som låg mindre än tio meter från platsen vi stod. Väl inne stod vi och förundrades över hur vikinga-aktiga föremålen i en monter såg ut. När vi tittade upp såg vi att det ovanför montern satt en stor skylt med texten "Viking Ireland". Kanske inte så konstigt i alla fall då...